Då kan jag officiellt säga att det är vinter. 

Herregud vad kalla vissa dagar har varit. 

-20 grader någon dag o sedan - 8 ca har det väl varit oftast. 

Jag har tagit mej ut endast 3 gånger än så länge under 2021. 

Men jag känner r verkligen att kroppen skriker efter att komma ut mer. 

Men jag är ju så himla lat. Hittar bortförklaringar och anser att jag kan gå ut senare. Men när senare är så är det mörkt och man börjar bli trött och då är det oxå en anledning till att stanna inne i värmen. 

Jag anser även att jag tappat all min kondition och enligt vågen har jag gått ner från 72kg till 68 nu så det är väl alla muskler oxå som försvinner. Åh vilken ångest jag får! 

Varje dag tänker jag att nu jäklar ska jag komma igång igen. Men faller pladask in i en tekopp och den där sjukt sköna soffan.. 

Jag ville avsluta detta inlägg med att - nu jäklar är det allvar. Men det kommer jag inte göra. 

Jag får bara helt enkelt lyssna på min kropp, mitt humör och allt och bara masa mej ut när jag känner för det och det lilla är ju alltid något. 

Jag förespråkar ju för så fort någon nämner något om träning att det är bara att ta sig ut o efter någon dag så är man där. Och då släpper alla spärrar att komma ut.. Jag får försöka ta åt mej av mina ord själv. Det är ju lättare att säga till någon annan än sig själv.. Vad det än gäller egentligen.

Jag har hittat en lösning.. Kanske.. 

Jag köpte en systemkamera för ca 2-3 år sedan som jag knappt använt. Nu ligger den på laddning. Så jag tänker att jag ska ta mej ut o fota iallafall. Då blir det kanske lite roligare. Osså kan jag gå in sedan o redigera om jag vill o känna att jag gått o även gjort någonting roligt.  Får se hur det går. 

Jag tycker ju att träning är jätteroligt och jag mår bra av det. Men det är svårt att komma igång o göra något oavsett vad det är för mig. 

Ändra tankesätt nu snälla!